Idag är en ny dag där jag ytterligare vaknar och har dåligt samvete för något jag gjort dagen innan... helt otroligt att jag får brottas med den känslan om och om igen, att jag aldrig kan lära mig.

Denna gången är det att jag har lyckats kränga i mig det sista utav Paradis kartongen, jag är helt otrolig och jag blir så arg på mig själv att jag inte har någon karraktär överhuvudtaget... skitkasst av mig! Jag fortsätter sparka på mig själv men ni andra kan lägga av nu!

Men jag och mitt dåliga samvete pallar oss upp ytterligare en dag och känner väl att idag det är då det ska ske, idag lyckas jag hela dagen, att inte göra samma misstag men det beror väl endast på att Paradis kartongen är slut kan jag tänka   och inget annat godis eller sött finns att tillgå i huset.

Jag känner mig faktiskt egentligen väldigt motiverad idag, när jag kliver i mina goa kläder och märker att trots en hel Paradis kartong på två dagar så stramar inte kläderna mer än vanligt.

Dags att göra sig iordning för jobbet.

Barnen är glada vid frukosten och allt flyter på, hunden kissar och skiter när vi är ute och jag hinner till och med att småprata med lite folk jag möter på vår morgon promenad. Alltså livet är ibland för bra för att vara sant ju.

Jag kommer till jobbet och känner även där samma känsla att det verkar vara en bra dag idag. Vi är fyra pedagoger som ska bedriva verksamheten idag, vi har två pedagoger som är med på vår årliga fotbollsturnering.

Dagen kan bli allt annat än tråkig, jag anar att det kommer att bli en händelserik dag.

Klockan är nu 15.00 och resultat från dagens lektioner är att vi har haft en kanon dag.

Maten jag gjorde tillsammans med min kollega blev lite stark men detta berodde nog mer på att jag är bomförkyld och när jag skulle smaka av maten upptäckte jag att mina smaklökar inte fanns de har tydligen gått i däck... så jag kryddade lite på måfå och kände mig som den svenska kocken i mupparna. Får väl tillägga att min kollega som oxå skulle inta maten var upptagen med annat under själva matlagningen så han kunde inte stötta mig i min framfart med diverse kryddor, allt från paprikapulver, chilipeppar, cayenepeppar, salsa och krossade tomater med chilismak åkte i den puttrande köttfärsen vars resultat skulle bli chili con carne.

När vi sedan satte oss till bords så upptäckte jag att den var stark, känslan av att ha fått botoxläppar infann sig relativt fort... det brände till rätt gött på läpparna, men jag tänkte som så att ja, ja det var ju chili con carne jag hade gjort och det ska ju brännas lite och ha lite häs i sig annars är det inte lönt.

Gott var det iallafall.

Nu ska jag snart hämta min dotter på fritis och sen bege mig hemåt, där det ska fixas lite i hemmet innan jag åker iväg på min träning.

Ha en god tisdag alla   .

Jaha då var det första dagen i bloggen ;).

Vaknar som vanligt och känner igen känslan av att jag vill ligga kvar i sängen. Men det är bara att kliva upp, klockan har redan blivit snozad två tillfällen och den låter hemskt när den larmar. Hatar min väckarklocka!

Innan barnen kommer ner har jag hunnit med att dricka två muggar kaffe och duschat. Känns rätt ok nu igen. Men jag önskar ändå att jag faktiskt skulle kunna få stanna hemma idag jag är rätt trött i kroppen, trots att jag älskar mitt jobb och har världens bästa jobb. Denna känslan har jag bråkats med nu ett tag, en slags uppgiven känsla tycker jag att jag bär med mig. Vet inte varför det är så egentligen.

När jag tittar ut så ser jag att snön har börjat falla ute och ser glädjen i barnens ögon. Jag känner deras känsla värmer min kropp alltid lika kul att uppleva ett barns lycka.

Tillsammans med vår hundvalp som är en stor hundvalp, han väger väl en 45 kg och är 7 månader beger jag mig ut på en promenad. Han ser så rolig ut när han upptäcker att marken är kall och att det yr runt honom med all snö som faller. Ska bli kul att vara med honom denna vinter, det verkar som han är väldigt exalterad över snön.

Hoppsan klockan har flygit iväg och jag ska vara hos tandläkaren nu! Kommer in i deras väntrum helt stressig och tror att de redan har ropat upp mitt namn... visar sig efter en stund att de är försenade, typiskt min vanliga otur, kunde jag ju tagit det lite lugnt hade jag inte behövt stressa. Men men det är bättre att vara i tid än att komma försent eller för den delen inte komma alls.

Fick eloge för att jag sköter mina tänder bra och att det inte ser ut som jag äter godis eller annat sött... då syntes det inte att jag smällde i mig en halv kartong Paradis igår. Hahaha jag är en hejjare på att dölja saker och ting, kan undra om min familj är lika blinda???

Jaha och efter tandläkarbesöket var det bara att bege sig till jobbet, men shit vad det har snöat på den korta stunden, bilen är vit istället för svart.

När jag kommer till jobbet så känner jag direkt att en värme fyller mig då deltagarna och kollegorna blir glada när jag kommer. Hur kan det komma sig att det är så svårt att masa sig till detta fantastiska jobb där jag är så uppskattad? Hmm... jag får nog fundera på det för jag tycker det är jobbigt att ha det så varje morgon och varje kväll.

Ha en god dag vita land, nu ska jag återgå till jobbet. Jag ska även ta med mig tanken"en dag i taget"... när det gäller godis ;).

Jaha,så har jag då äntligen hittat hit ;-).

Det har tagit mig rätt lång tid men äntligen ska jag få utlopp för all text jag velat skriva ner. Känslor och tankar som ibland sätter igång mig till att lägga massa negativ energi som borde gå till annat istället.

Jag har en tanke om att skriva om en resa jag skulle vilja göra med hjälp av människor som inte vet vem jag är och min resa börjar imorgon.

Troligtvis kommer ni även att få ta del av min ibland tokiga familj samtidigt som den emellanåt kan driva mig till vansinne med en stor bit av humor.

Under tiden som jag blir vän mede bloggen så kommer allt att bli så mycket lättare och jag ser fram emot att ha tillgång till en data eller mobil med bättre batteri en vad jag har nu när jag halvligger och slö tittar på Beck. Och känner ångesten banka som 17:on efter en halv kartong Paradis och tankar som säger till mig att imorgon är en ny dag och då ska jag banne mig visa för mig själv och andra att jag klarar mig utan godis och sött ;-). Jo,men visst. Socker beroende ut i fingerspettsarna. Tankar som att tänk din feta gris vad snygg du hade kunnat vara om du lät bli godiset på kvällarna. Jag tränar ju ändå minst två gånger i veckan ute med hunden ett antal gånger per dag. Äter bra under dagtid. Ja,jag hade kunnat se annorlunda ut,men jag ska ta itu med det en annan dag. Kanske imorgon?!

Nu säger jag ses igen inom kort hoppas jag.